Äppelkaka
Jag skulle bara in lite snabbt i affären och köpa mig senast numret av ett matmagasin för att förkovra mig i gastronomins värld när jag rycks 45 år tillbaka i tiden. Affären har fyllts upp med mängder av olika svenska äpplen och jag minns min uppväxt vid Dunterberget i Motala när man pallade äpplen så här års och det började mörkna. Då smög vi grabbar in i trädgårdarna och knäckte äpplen så det stod härligt till. Bäst var när man blev upptäckt och fick lubba iväg, livrädda men lyckliga att vi kom undan. Värst var det hos en gubbe vars namn jag inte minns. De andra grabbarna som bott där längre än jag berättade storyrs om denne gubbe. Själv såg jag aldrig honom över huvud taget under de år jag bodde där men rädd för honom var jag. Nåväl, inne i butiken så blev jag sugen på äppelkaka, sån där mjuk, saftig fylld av smak från nyortlad kardemumma, kanel och söt från socker med härlig syra från äpplen. Då är äpplet otroligt viktigt att välja rätt. Jag stod där med min lilla bruna påse och kände, luktade och njöt av de olika svenska äpplen som låg upplagda. Jag hade gärna valt ett Signe-tillisch äpple men det saknades, valde tillslut Gravensteiner, ett äpple som är gott till en saftig äppelkaka.
Så det blev även lite grädde och en vaniljstång i varukorgen, med för mycket överskottsenergi så blev det även lite hemgjord vaniljsås som vispades ihop till äppelkakan. Kokkaffet upphällt i den gamla Brynäsmuggen, levande ljus och regn utanför så njuter nu av en ruskigt god äppelkaka!
Så gå nu ut och palla äpplen, mortla lite kardemumma och njut av hösten!