Ogräs som blir vackert!
Lite grann som i H.C Andersens saga om den fula ankungen som blir en vacker svan, vilken historia egentligen, så blir ogräset något fint och väldigt gott. Vissa kämpar att bli av med dem i sina odlingar, andra letar efter dem för att äta. Kirskål, jädra skitväxt men i en sallad så blir den ju fantastiskt god. Löktrav, vad är löktrav om inte en perfekt ersättning till vitlöken när vitlöken är som tristast. Blanda löktrav i en vinigrett och slå över sallad, världsklass eller som ett aromsmör till den perfekt glödgrillade entrecote nu i sommar. (Gasolgrill funkar om man inte vågar ha kolgrill).
Eller nässlor, helt sjukt att något som är så jävilusiskt irriterande att vidröra stundtals kan vara så gott och nyttigt dessutom. Lite hönsbuljong, vitt vin, stjärnanis, schalottenlök och en liten gnutta grädde som får koka ihop och mixas med nässlor blir en njutning i gomseglet som tillsammans med ett glas Sauvignon Blanc gör små piruetter ner i halsen. Sen kan man torka ur tallriken med nybakat surdegsbröd. Det behövs inte mycket mer efter det.
Sen ramslök, tänk att hela Sverige nu går man ur huse för att leta upp dessa goda blad. Blanda inte ihop dem med liljekonvalj, de är rätt olika när man vet vad man letar efter. Dessa blad går att använda till så mycket, fermentera dem och de smakar ramslök x 3. De går att torka, mala och använda långt senare men smakar bäst som färska så därför föreslår jag att fermentera dem. Ramslöken smakar så mycket mer och håller upp till 6 månader då.
Men mitt i allt detta med "moderna" saker som ogräs så är det klassiska i vår fantastiska husmanskost som är så roligt. Ingen prestige att behöva uppfinna hjulet igen. Bara leverera vårt kära kulturarv som mormor, farmor och deras mödrar behärskade på sina fem fingrar. De syltade, saftade och kokade kalops dagarna i ända. Mannen kom hem från bruket och tvättade av sig dammet och bjöds på dillkött kokat till perfektion, kåldolmar vars mjukhet gjorde att de smalt i munnen tillsammans med saltad potatis, kokt med sitt skal, precis som det ska vara. Potatis som mosades med gaffeln och fick blandas med kålskyn. Så vill jag också laga vår husmanskost!
Men, mitt i dessa Corona tider, när allt stannat av, matlagning har kommit av sig, vi ska hålla avstånd och stannar hemma. Innan ens sommaren börjat, innan grillen har fått bli varm, innan den kalla sangria har fått sjunga så fantiserar jag redan om julbordet. Få rulla köttbullar, lägga in sill, Janson, ohh denna Janson, kan ju nästan ätas med sked och är ju egentligen en helt egen rätt. En kall pilsner och en bxyljummen liten rackare. Helan, halvan och så tvären är lagom till Janson. Nu tappade jag bort mig...
Ja just, julbordet, kalvsylta, röka kött och stoppa korv. Det är början av maj och jag längtar till julbordet.
För mig finns bara ett julbord. Det som tillverkas i de köken runt om i Sverige där stolta kockar står och presenterar sin själ på faten. Där glädjen i att få vara hantverkare med installation likt konstnärer presterar. Det är kärlek för mig.
Men just nu är fokus på ogräset, granskotten och kanske lite harsyra dessutom! Bara fantasin sätter gränser.