Tror inte tuppefaan förstår hur gott det är med Coq au vin, ett glas med sangoivese samt lite surdegsbröd som gör mig lycklig och mätt! 
 
Tror inte tuppefaan förstår hur nära han är den stora gjutjärnsgrytan där han får simma runt med timjan, lökar, vitlök, tomat och rikligt med vin!
 
 
Vad ingen berättade?!
 
Redan kl 4,30 drar tuppefaan igång sitt galna galande, halv fem, förstå hur morgonpigg HAN är, hans harem av hönor är inte lika pigga just då, inte jag heller.
Sen när vi öppnar upp kl 6 så är han så lycklig att han då måste ge sig på hönorna,  en efter en ger han dem lite älskog, han klipper tag i nacken och det verkar inte som om samtyckeslagen har nått in i hhönsgården.
 
Rent förnöjt kliver han sedan av hönan och flaxar lite med sina fjuttiga vingar och stolt som den tupp han är sträcker han på sig lite som att han letar efter nästa höna. Hönan som just blivit utsatt för hans kärlek fortsätter picka i marken precis som om det inte hänt. Visst, han är ju snabb som attans men lite glädje och tacksamhet kan hon ju visa på hans uppoffringar. Tycker nästan synd om honom nu när jag ser det på detta sätt, lite som deja viu på något vis. Han får leva lite till känner jag, åtminstone till imorgon när tuppefaan drar igång igen. Men fördelen med att den vackra tuppen väcker upp mig tidigt är ju att jag kan baka lite kakor.
 
Kolasnittar!
 
När jag ändå är uppe så kan jag ju lika gärna baka några kakor, de tycks ju ta slut här hemma vilket jag uppskattar att de uppskattas av familjen och vänner. 
 
 
Ett glas mjölk och några kolakakor blev frukost idag, detta tack vare att den härliga tuppen fått mig att gå upp. Så nu kan familjen komma hem och doppa dem i mjölk eller kaffe. När jag som barn fick komma hem till någon gammal släkting så bjöds det alltid på 7 sorters kakor och så skulle man låta sig doppa kakorna. 
 
Det lät alltid så då på den gamla tiden!
- "Ta nu av alla kakorna och låt sig doppa dem"!
 
Det hör man aldrig längre när någon öppnar ett paket med ballerinakex.
 
-" Doppa nu av ballerkexet i din cappuccino från min svindyra kapselmaskin"!
 
Undrar varför man doppade kakorna, var det kanske så att de vedeldade gjutjärnsspisarna gjorde kakor lika hårda som de stenkakor de gamla spelade på sin vevgrammofon? (Ni unga som inte vet vad en grammofon är får googla) Sen skulle det drickas kaffe på bit. Det sockret var hårt, jädrar i min lilla låda så hårda de var. Tog flera timmar att sulta på dem men de var så goda dessa hårda sockerbitar.
 
Det var bättre förr känner jag, 78 varvarna spelade "Till havs" med Jussi Björling, små knypplade dukar täckte borden i valnötsträ, de äldre tanterna satt med sina hattar på även inomhus, jag fick hemkokt hallonsaft och kokkaffet serverades ur den fint dekorerade porslinskannan. Kopparna som kokkaffet serverades i var av tunt porslin som plockades ut ur det finaste skåpet, skedarna att röra med var så smäckra och fina. Nu för tiden ska kaffet serveras ur glas stora som ölglas, då räcker inte de små skedarna ner till botten för att röra om sockret med. Nä, små koppar skall dessa kolasnittar doppas uti, det ska sörplas också, det gjorde man förr. 
 
Tuppen får leva länge till, det är rätt så njutbart att ta en kaffe och kolla in hans flock som han faktiskt tar väldigt väl om!