Vaknar nästan samma tid varje morgon, 6,30. Nästan varje morgon tänker jag samma tanke, vad är det för dag? Måndag, vad har vi för husmanskost, laxfrikasse i hummersås! 
Nej det är lördag och ledig dag. De flesta mornar de senaste 25 åren har jag tänkt samma tanke, vad är det för dag? Vad har vi till lunch? Vad börjar vi med i köket? Yrkeskada, galen eller bara passion är svårt att säga. 
Kaffet är upphällt, nyinköpta kokboken är färdigläst, soduku är löst och Ring så spelar vi på radion, var är Hasse Tellemar? 
Vart tog åren vägen, kocklivet är mitt sätt att få andas. Att få laga mat till gäster ger mig energi och motiverar mig att vilja jobba än hårdare.

Escoffier klädde oss kockar i enhetligt vitt, innan så hade kockar sina privata kläder på sig i köket.
Jag bär min vita kock med glädje och respekt för Escoffier och alla de fantastiska kockar som kommit efter honom! Rent, snyggt och stolthet i det tyget! Varje gång jag klär mig i min kockrock tar jag på mig en uniform som bär på en historia. 


Energin börjar nu sakta komma tillbaka i själ och kropp, kreativitet vaknar till och tankarna börjar forma nya menyer. Glädjen kommer liksom våren, primörer är på väg och längtan efter sparris, ramslök och små späda morötter sätter tankarna i rullning. Att kunna få ge gäster en del av den glädjen är min betalning, ingen lön eller dricks i världen kan ersätta kärleken i att få laga mat med själ och hjärta. 
Ser med stor tillförsikt på en kommande tid som fylls med denna glädje och energi att få vara en del i ett team som ger gäster en upplevelse på tallriken, där munnen fylls som en hel cirkus som Povel Ramell sa till Werner Vögeli efter att ha ätit på Stallmästargården den 5 maj 1998.


När man frågar kockar var de helst äter så nämner de oftast andra ställen än den krog de själva jobbar på, själv gillar jag att hänga där jag jobbar! Varför, jo jag är är stolt över det jag får vara en liten del av. I dag blir det Operabaren med dess vackra miljö och där historien sitter i väggarna! Där tydligen servitören jobbat redan innan dinosaurierna levde enligt sägen. Det är respekt. Det är stolthet att besöka denna krog. Det är där som Tore Wretman och Werner Vögeli skapade mycket av vår gastronomiska historia vi i dag kan se tillbaka på.
Lördag och ledig ska verkligen njutas, samla energin till en ny härlig vecka i det kök som betytt mest för mig under alla år som kock. Jag kan bara med ödmjukhet tacka alla som på något vis gett mig chansen och möjligheten att få finnas i fadershuset där den svenska mathistorien startade! Det blir sill, ost och smör, pilsner och en byxljummen rackabajsare! Ha en underbar helg! 
Mvh en stolt kock!