Tredje advent, ljusen är tända, kaffet har kokats på vedspisen samt upphällt i den gamla men ack så fina Brynäsmuggen denna tidiga söndagsmorgonen!
"Kroppen skriker efter sömn men hjärnan säger nej" så går texten på en gammal fin låt av KSMB
Lite så känner jag också, mycket jobb med dessa julbord och kroppen tar stryk, åldern känns verkligen nu. Ändå vaknar jag tidigt, hjärnan är igång även under sömn och drömmer om köttbullar, sillar och ledarskap. Vaknade vid 5,30 i en dröm om just ledarskap, mitt egna men också andras, hur en mening in i en trött hjärna kan suga bort all energi som finns kvar och sedan upptar tankarna 24/7. Har ett uppslag till en bok om ledarskap, dåligt ledarskap, mitt egna men också andras. Samlat på mig rätt mycket erfarenhet.
Men julbord är kul, otroligt kul att få leverera, sen när gästerna uppskattar det så är det så underbart men i dag är sista julbordet och just nu känns det skönt att få avsluta det men om tre fyra dagar kommer tomheten, saknaden, abstinens. Medarbetare som kämpar så hårt för att lyckas, dessa härliga medarbetare som jobbar för gästerna ska känna sig nöjda med våra julbord, kommer sakna dem. Ett riktigt stort TACK till er alla.
Sista dagen med gänget för i år och det känns redan lite vemodigt kl 7 på morgonen några timmar innan vi ens ses, det är glädje för mitt jobb kan jag lova!
Sen blir det lite vila för kroppen och knoppen där änglar får spela!
