Kavring
Det är absolut ingen hemlighet att jag älskar att baka, att utan egentlig kunskap få testa nya mjölsorter, nya recept, läsa hur riktiga bagare går tillväga för att lyckas med bröd är för mig en otrolig drivkraft. Att inte stanna upp i min utveckling trots att jag nu allt för snabbt närmare mig 60 är så otroligt roligt.
Det kreativa är lika viktigt för mig som för ett barn, ingen förälder ber sitt barn att sitta still och inte lära sig gå, lära sig springa, cykla, hoppa och så vidare. Vi kanske vill stoppa tiden en stund för att njuta just nu men vi vill ju verkligen se barnen växa upp hur jobbiga de än må vara stundtals. Så känner jag mig, jag vill vara kreativ och utvecklas, vill njuta för stunden men också utveckla mig som kock hur jobbig jag än må vara.
Kavring är just ett sånt projekt, testar olika recept, olika mjöl, lägger till, tar bort och njuter av det jag lär mig av detta. Sötman i brödet är så viktigt för att kunna accompanjera med vad det ska avnjuts till.
En skiva kavring med riktigt smör på och en vällagrad bit ost över där sältan från osten möter sötman från brödet är allt för viktigt för att skojas bort.
Adderar man sedan ett par bitar sill med dess syra så förstår även ni hur viktigt det är att hitta rätt i receptet med kavring. Detta är ju så underbart vid så väl ett julbord som vid en nattamacka.
Tänk er en sån macka en sen afton med ett tänt ljus, vedspisen som sprakar, en skummig pilsner som inte är allt för kall och en byxljummen rackabajsare i ett glas med högfot, då är det som att änglar sjunger och livet leker.
Därför fortsätter jag leta efter den ultimata kavringen.