De som känner mig vet att jag inte följer trender så där värst mycket. Jag leder dem definitivt inte, vill gärna ha samma typ av solglasögon som jag hade som tonåring, stundtals är de otroligt hippa, oftast är det bara jag, Madonna och skådespelaren Jack från Gökboet som bär dem. Men vi känner oss coola ändå. Jag älskade Gin-& tonic långt innan det blev trend och jag älskade verkligen hamburgare innan det blev en trend. En riktigt god hamburgare slår det mesta. 
 
Men jag bestämmer här och nu att det där med smash burgers var en otroligt trist fluga som är på väg bort. En smash burgers är ju faktiskt inget annat samma jädra trista hamburgare som vi vid festliga tillfällen fick köpa från Hemglassbilen 1977. Då var det häftigt att som tioåring få köpa hamburgare som stektes sotig med piffi allkrydda. Sen var det en plåt med pommes frites från ugnen och en tub med hamburgardressing så var fredagskvällens middag klart. Långt innan Tacofredag var uppfunnet.
 
Kommer ni ihåg hur man dödade allt ätligt med piffi allkrydda på 70-80 talet, det var verkligen allround. Eller knäckemackan i skolmatsalen med Aromat, glutamat som gjorde torrt bröd till kärlek.
 
Så varför införskaffa fint nötkött som mals och sedan pressas skiten ur dem till en smash burgers? Nej, nu sätter VI ner foten ordentligt, en hamburgare ska vara tjock, det ska finnas massor av saft i köttet. Det ska skvätta vid varje tugga så mycket att rummet behöver kläs in likt en maffiafilm där de likviderar sina fiender. Ni som sett en fyllecell från insidan, så ska det vara, bara att spola av efter inmundigandet av denna underbara hamburgare.
 
Bordsskick, glöm det, en burgare äts med händerna, ett rejält tag med båda händerna och sen tryck in bad boyen så mycket det går. Ju större tugga du får in desto mer njutning kommer du uppleva. Kniv och gaffel kan du glömma. Sen sitter man där med kladdiga fingrar, slipsen upplagd över axeln för att slippa det värsta av bevisen, här uppstår ett problem.
 
 
Ni kan/bör inte lägga ifrån er burgaren nu för att dricka. Glaset med öl kommer bli otroligt kladdigt men ni kommer heller aldrig få ett lika bra grepp om burgaren igen. Det är som att jonglera med en istapp utan handskar.
 
Ni kommer bara bli besvikna efter att släppt det härliga grepp ni fattade från början. Därför sätter ni ett sugrör i ölen eller vinglaset. Hade en hamburgare blivit uppfunnen i dag så hade den kallats för HANDBURGARE.
 
 
Men hur ska en hamburgare vara då, förutom att den ska vara juicig, kladdig. Ja defenitivt inte flottig utan så där lagom med fett. Men kladdig, det har vi bestämt.
 
Först är ju brödet viktigt, själv bakar jag brödet med kall kokt och riven potatis med en rejäl klick smör. Sen steker jag på brödet efter det att burgaren är stekt. Den ska suga upp saften från den tjocka burgaren. Köttet formas till en tjock puck och steks i olja, salt peppar. I botten på brödet läggs något kletigt med mycket smak.
 
 
Här valde jag grekisk yoghurt, H-P och chili, sallad, tomat och picklad rödlök. Sen burgare på det som fått en rejäl skiva av min långlagrade ost. Toppas med den burken jag gjorde som liknar pickalilly som ni kanske minns med senapsfrön i, passar så väl till en burgare.
 
Sen ett stekt ägg på det. Varför det kanske du nu frågar dig som normalt äter med kniv och gaffel. Jo det blir ju ännu kladdigare. På med locket och tryck till. 
 
Sätt sugrör i ölen, ta tag med båda händerna och lyft burgaren till munnen. Njut av tystnaden som blir när alla får in den saftiga burgaren i truten. Det är en HÅLLKÄFTEN BURGARE, tystnaden kommer nu att  vara i 7-8 minuter, pommesen förblir orörd och det ändå som hörs är det barnsliga sörplandet från sugrören. Efteråt kanske ni känner en skam för ert bordsskick men det glöms bort efter denna gastronomiska upplevelse. Länge leve HANDBURGAREN!