Semmeldagen har nu passerat, på franska kallas den mardi graz (fet tisdag), förr i tiden så piskade man folk på fettisdagen med björkris som en liten lek likt Hans Schejke gjorde men det togs tydligen bort. 
Det har nu gått en massa tid sedan mitt senaste inlägg, ber om ursäkt till er som gillar mina texter och säger grattis till er som ogillar dem men trots det så läses dessa rader av väldigt många. Tiden har upptagits av massor utav jobb, nya intryck och massor av energi som gått åt till annat än att uttrycka mig i bloggen. Men dagarna har fyllts med husmanskost, att tänka husmanskost och laga husmanskost, detta är det jag brinner för och älskar så otroligt mycket, detta kulturarv som tyvärr är på väg att dö ut lite rent kunskapsmässigt. 

Men att få vara en del av detta kulturarv gör mig stolt, glad och lycklig och att kunna få förmedla den kunskap jag fått med mig genom åren till andra kockar ser jag som ett uppdrag, ett kall nära på. 

Den kära blodpuddingen som knappt inte ens köps i livsmedelsbutiken längre är en viktig del i vår historia där allt skulle tas om hand vid slakt. Det är inte mycket filé på ett djur men en del annat som glöms bort, grisfötter, oxsvans, blod, lammnjure, mycket att detta uppfattas som äckligt av vissa men kulinariskt av en del.
Den legendariska mytomspunna köksmästaren Marco Pierre White sa en gång att "jag har bara en rätt på menyn som är fulländad, en tryffelfylld grisfot och den har jag stulit från Kaufman"!  Så grisfot kan vara fattigmanskost eller trestjärnigt. 

Vi beklagar oss en del att mat har blivit dyrt men samtidigt så lämnar vi det som våra förfäder överlevde på när det var fattigt. Stekt salt sill, gäddfärspudding, ängamat och så vidare. Det är den typen av mat som får mig att njuta som kock, det där som inte lagas längre. Det som uppskattas av några få, som upptäcker en oxsvansragu och känner glädjen över vällagad mat så som den var förr. Allt behöver inte vara fine dining utan lite som mormor gjorde det, det tar tid men blir så genuint. 

Men tro mig jag vill också laga modern mat, utveckla mig och lära mig nytt. Jag har den underbara förmånen att ha hungriga stjärnkockar med meriter från SM, EM och OS runt mig där jag smyger fram till de unga tjejer och killar som lär mig så otroligt mycket nytt. Vill man så kan man lära sig nytt hela tiden. Detta berikar mig så mycket. 

Att få vara en del av detta är så roligt, det var en ung tjej som sa till mig i veckan,  -"Du verkar vara en sån som aldrig vill sluta jobba!" Hon anar inte hur rätt hon har, jag önskar att jag får jobba i ett restaurangkök tills min sista dag. #kocktilljagdör
Nu blev det en del ord men ni har ju läst hela om ni kommer hit. Jag vet att "Direktören" inte kom hit ner, han säger alltid att det är för långt!