Det är måndag morgon och mitt huvud känns så piggt, nästan som i Povel Ramels "Gräsänklings blues", hans huvud kändes väl tungt men efter några dagars vila är abstinensen där, lusten att få stå i ett restaurangkök infinner sig hos mig och huvudet är piggt.
Med cykeln på väg till restaurangen längs med den vackra Göta kanal, gräset har klippts utmed vägen som får de sista dagarna i augusti att dofta sommar igen. Det doftar färskt, nyslaget gräs, lite som när jag var barn känns det som. Det är svårt att en sån här morgon känna annat än glädje och rent nöje att cykla in mot stan. Det är ju ändå första dagen på en ny vecka som bara ligger framför mig.
Jag möts av tre andtjejer som sakta glider fram emot mig i sakta gemak, de verkar vara helt utan stress och kanske de bara är ute för att tjattra lite för varandra, lite skvaller om helgen som var, om någon snygg manlig and eller något bra ställe de bara hängt på, de har nog en del att prata om de där änderna tänker jag.
En fisk går plötsligt upp till ytan bara 2 meter från mig och med ett plask har det tagit någon insekt satt där på vattnet i sitt eget lugn. Så stilla vattnet är tills fisken bryter ytan och får sig en munsbit, det är så fridfullt en måndagsmorgon som denna.
Denna morgon var så underbar, fyllde hela själen med glädje, det är rätt enkelt då att ta sig an en ny vecka, ny möjligheter som bara väntar på mig!
Väl på jobbet är jag tidig, så där tidig som är underbar, tid för kaffe, tid för reflektion, tid för morgontidning, tid för att få laga mat, tid för passion och kärlek, tid för en helt fantastisk måndag i ett restaurangkök, där trivs jag!