Vart tog tiden vägen?
Funderar kring tid, pengar och fattigdom. När jag var barn kändes det som om vi var utfattiga, helger packades det en korg med fika, hembakat bröd och pricke korv och så drogs vi ut i skogen för att plocka något ätbart. Det kunde vara svamp, blåbär eller lingon. Sen skulle de ju rensas i timmar och läggas in på burkar som sen skulle ner i matkällare.
Vi for iväg och plockade jordgubbar som skulle saftas eller syltas. Bröd skulle bakas en gång i veckan och aldrig att det köptes något bröd innan vi fick en brödrost. Det kändes så fattigt att alla mina vänner alltid hade köpebröd, köpesaft eller ännu bättre, sockerdricka. Ohh vilken glädje när man fick en sockerdricka. Det kändes så fattigt det liv jag fick som barn. Jag har skrivit om detta tidigare, det var inte fattigt, det var otroligt rikt att ha tillgång till allt detta som var hemlagat. Men i dag så finns inte tiden att ta familjen ut i skogen för att plocka bär och dylikt. Vi är så stressade av livet att vi skyndar in i största livsmedelsbutiken där ALLT finns. Mat, kläder, tv och så vidare. De små butikerna som har sin specialitet försvinner för att vi inte har tiden att gå i flera affärer. Hur många barn och ungdomar har varit ute på landet och sett kossor, getter, höns av de som växer upp i dag? Hur många familjer har tid att samlas en söndag för en härlig slottstek och en god dessert och sen kaffe i finrummet för de vuxna? Ju rikare vi blir desto mindre tid verkar vi ha.