Husmanskonst!
 
 
Det är inte mycket som slår riktigt vällagad husmanskost, traditionella rätter som smakar som när mormor lagade mat. Grovt riven potatis blandat med  ägg, mjölk och vetemjöl blir raggmunk och älskat av nästan alla, steks i en massa smör. Men den lilla hemligheten är att steka fläsket först och blanda fläskflottet i smeten så all dess härliga smak fyller ut hela raggmunk en. Dessutom så har mig veterligen aldrig fläskfettet ändå räckt till de sista raggmunkar i alla fall. Sen givetvis rikligt med rårörda lingon över detta och ett glas kall mjölk, det är numera Östergötlands landskapsrätt! 
 
 
Rotmos med oxbringa där persiljeskyn smöras upp en aning med en klick smör det är som när änglar spelar trumpet. Oxbringa kokt till perfektion för att sedan sättas i press, kokt så att det räcker med en gaffel för att dela den. Rotmos som fått koka med buljongen för att avslutas med senap gör att rätten lyfter till himmelska höjder. Jag kokar mitt rotmos med 1 del kålrot, 1 del morot och 2 delar potatis samt riktigt god buljong. Återigen så är ett glas kall mjölk att föredra.
 
 
Biff Lindström, fylld med smak av kapris och rödbetor toppat med persiljesmör eller smörstekt strömming med en ljuvlig potatispure med smör monterat i slutet, brynt smör med dess härliga nötsmak som låter strömmingen simma på tallriken och rårörda lingon över är åtminstone för mig det bästa svensk husmanskost står för. Givetvis med ett stort glas kall mjölk.
 
 
Ärtsoppa med fläsk, mejramskorv och så lök det är en rätt som jag gärna äter oftare än bara på torsdagar. Senap i ärtsoppa eller inte, ja för mig är det självklart att det ska få vara med lite senap i slutet av kokningen. Långt ifrån alla håller med om detta, sen föredrar jag den tjock, inte så tjock som en gröt men absolut inte blaskig och trist. Lite då där lagom med en klick senap på kanten av tallrik så att varje sked som slevas in får lite extra senap. Mjölken är lika viktig här.
 
 
Dillkött, lätt syrlig i smaken av ättika, lite sötma av socker, rund i smaken av grädden med en god buljong som grund och rikligt med dill. Kalvköttet kokt så det går och dela med sked men ändå håller ihop utan att bli trådiga klttslamsor i tallriken. Veloutesåsen ska vara vit, riktigt vit, inte grådassigt trist utan vitt vit det får man genom ett snabbt uppkok och skölja av köttet för att sedan koka i nytt vatten. Då blir det vitt som en brudklänning. Återigen är buljongen det som gör hela rätten fullbordad. 
Till all husmanskost så tycker jag att ett gott knäckebröd med smör på är ett måste. Många gånger glöms knäckebröd bort och får inte den kungliga plats vid bordet som sig bör. När jag pratar smör så menar jag smör, riktigt smör. Smör höjer smaken så högt att det inte finns några gastronomiska gränser. Minns hur mormor Signe kokade spaghetti när jag var barn. Jag ville bara ha ketchup på, rikligt med ketchup. Mormors spaghetti var godare än någon annans, många år senare kom jag på dess hemlighet. Smör, hon rundade av pastan med riktigt smör som fick ketchupen att bli en helt egen rätt tillsammans med spaghetti. Så glöm nu inte bort smöret och inte heller knäckebröd för den delen! 
Minns ni själva hur era mor och farföräldrar lagade husmanskosten på ett självklart sätt där smakminnen kommer fram?
Ha en riktigt bra söndag nu!