Ett sinnessjukt hektiskt år kan nu avskrivas och ett nytt startar!
Det gamla kan vi lägga bakom oss nu, ja nästan i varje fall.
Ni som läser denna blogg och det är förvånansvärt många tycker jag (tack till er) vet att jag 2023 började skriva av mig om hur det började och blev som kock. Trettio år som kock skulle berättas för att åtminstone jag fick ro. Hur myter uppstod som kanske var sanna till en viss del men också om hur självgoda vi kockar är. Aldrig mött en branch där så många tror sig vara världsmästare efter några veckor i en restaurang inklusive jag själv. Men på denna resa så fick jag tänka om efter några år. Fick bli ödmjuk inför kollegor med bra mycket bättre kunskap än den jag fått i min lilla stad i mitten av -90 talet. Hör hur gammalt det låter, mitten av -90 talet. Förra seklet faktiskt. Jag började 1993 för att hålla på två år som kock innan jag skulle gå tillbaka till byggena, det blev en flytt till Stockholm under några år. Sen hem och startade eget eller flera egna krogar. 
Nu är berättelsen framme vid året året 2011. Egna krogar var lämnade, ekonomin körd i botten på grund av det och jag tog familjen på jobbsemester till Ystad. En flykt som jag behövde just då, husvagn, bad, sol och framförallt vara med familjen som hade växt. Jag skulle bara vara i Ystad i 2 veckor för jobb men det blev 2 månader och det var perfekt för mig. Sen var jag klar inom restaurang. Jag var redo att gå tillbaka till byggen igen, det var så skönt. Då ringer telefonen i augusti om att vara några veckor på Stallmästaregården som vikarierande souschef. Jag tackar artigt nej för att jag är klar med restaurang, jag var ju snickare men som jobbat som kock i ett antal år. Några dagar senare ringer kökschefen igen för att lyssna av om det inte var möjligt att jag kunde komma.
Jag var så bestämd att säga nej den fredagen när samtalet kom, kökschefen frågade bara, -"Har du tänkt på det?"
 -"Ja, jag kommer på måndag!", har svårt att säga nej, dessutom så var det ju bara 3 veckor. Efter de veckorna som blev några fler så får jag en order från Operakällaren, jag skulle inte hem jag skulle bli köksmästare på Operabaren/Bakfickan. Det var overkligt, knappt jag kunde tro detta, under lite hemlighetsmakeri så var jag inom väggarna som var fadershuset för mig. Jag tillträdde tjänsten efter en otroligt duktig kock som dessutom tog med sig de bästa kockarna när han lämnade huset.
 
 
Dagarna blev till veckor och jag trivdes något oerhört med min tjänst, jag utvecklade mig själv som människa och som kock. Att få djupdyka in i husmanskostens värld med hjälp av legendaren Erich Schaumburger som kunde ge de sista detaljerna i rätterna gjorde det enkelt att veckopendla mellan Motala och Stockholm. Att skapa dessa menyer var så underbart och roligt.
 
2012 i augusti, mitt i det stora köket när jag fick en stund att reflektera över mitt kockliv sa jag för mig själv -"Jag är inte snickare, jag är kock!" 
19 år inom restaurang så kände jag för första gången att jag faktiskt var kock. Jag hade slitit så hårt från det att jag flyttade upp till Stockholm 1998 när jag insåg att jag hade så mycket att lära mig och var rätt så jävla kass då till att stå som köksmästare för Operabaren på Operakällaren 2012. Jag var så stolt just då. 19 år tog det mig, andra tar det några veckor att bli världsmästare som kock, som servitör, som bartender. Finns nog ingen yrkeskår med så många "världsmästare". Men det jag märker på de 10 år jag varit borta från huset är hur mycket som ändrats i atmosfären, hierarkin finns kvar men den hårda tonen har bytts ut på både gott och ont. Men ett mycket mer lättsamt sätt att jobba. 
På Operakällaren fick jag vänner för livet, andra människor som förmodligen gjort samma resa som jag, först utan självinsikt med tron att vara bäst till att bli ödmjuka och lyssna på andra för att förkovra sig och bli duktigare. Men efter ett år så valde jag att lämna av flera orsaker, en stor del var familjen, jag hade knappast varit hemma med dem ens när jag jobbade i Motala. Jag hade jobbat så mycket att samvetet var riktigt dåligt. Det var dags att vara hemmavid och bli en bättre familjefar. 
 
Jag stannade kvar på Operakällaren tills de hittade en ny köksmästare, jag hade ändå inte sökt något nytt jobb så det blev några månader in på hösten innan en ny köksmästare var klar. Jag var så stolt över vad jag hade lärt mig men nu var jag klar med Operakällaren, klar med Stockholm men inte klar som kock. Jag åkte hem med mer kunskap än året innan och en ny insikt, jag var kock.