Tiden i Stockholm skulle bli 2 år, det hade jag lovat mig själv och min omgivning. 2 år där jag skulle förkovra mig så mycket jag kunde för att sedan flytta hem till Motala och fortsätta jobba som snickare. Lönen som snickare då 1998 var dubbla ersättningen gentemot en kockslön. Jag valde inte att testa kockyrket för lönen skull, eller dess arbetstider, dålig lön och jobbar när andra är lediga. Det som lockade var så mycket mer, att få arbeta sida vid sida med duktiga kockar som gav allt och lite till i varje moment. Som hängivet jobbade åt helvete för många timmar i veckan men som gladeligen stod vid spisen dag ut och dag in. Den passionen hade jag men det var kunskap och erfarenhet jag saknade.
1998 hade jag flyttat upp, haft ett jobb på Katarina matbod, en kvarterskrog på söder, fått jobba gratis på Norrlands Bar och Grill, fått jobba på Stallmästargården, nu var jag på La Brochette på Östermalm. Där borde jag varit nöjd, stannat kvar men tiden fanns inte för mig, jag skulle flytta hem om drygt 1 år var ju tanken. Samtidigt hade jag av ren glädje tagit extra jobb på lite olika restauranger i Stockholm, inkomst var så låg så extra pengar pengar behövdes. Jag har nog alltid varit lite av en arbetsnarkoman, även som snickare tog jag extrajobb bara för att det var kul att jobba.
Teatergrillens meny!
Så en dag ser jag en annons i DN om att Riche söker en kock. Nu har jag fyllt 31 år och jag vet att min bästa tid borde ligga bakom mig. Över 30 var man gammal som kock vid den tiden. Jag sökte, kom på en intervju med kökschefen och tid bestämdes för att provjobba. Lagar och regler följdes inte så att provjobba det gjordes utan ersättning på nästan alla krogar på denna tid. Jag kunde inte se detta som att utnyttja någon, det var väl upp till den som testade att bevisa att du kan något dessutom så fungerade det på sånt sätt då och alla acceptera detta.
Kvällen kom när jag skulle testa i köket, nervös, ny meny, nytt kök, nya medarbetare. Det var jag och en yngre förmåga som skulle provjobba den kvällen. Jag minns att han hade ett rosa skärp vilket jag tyckte var lite udda till de pepitarutiga byxor som vi fick tilldelade. Minns överhuvudtaget inget från den kvällen mer är än att två väldigt trevliga killar jobbade den kvällen, båda otroligt duktiga var av den ena sedermera blev årets kock.
Några dagar senare blev jag kallad till Riche, kökschefen berättade att han och köksmästaren var nöjda med mig men att jag kanske var för gammal egentligen. 31 år och för gammal, men att de var beredda att testa mig. De tyckte jag hade något i mig som de kunde forma. Så jag tackade ja, sa upp mig på La Brochette och under uppsägningstiden jobbade jag på både La Brochette och Riche, dubbelt upp. Lunch på ena stället och sprang för kväll på det andra. När jag lämnade det ena stället så åt kockar sin lunch och det andra stället hade just ätit lunch. Under den månaden gick jag ner till 72 kg minns jag. Killen som provjobbade ringde flera gånger och bad om jobbet, han behövde det för att kunna bli tv-kock. Tror aldrig han blev det.
Längst upp till vänster står jag, skäms som en hund, det är första gången jag har kockhatt på mig. Kunde lika gärna haft stjärngossestrut på mig. Det blev sen en vanesak och bär den med stolthet numera.
På Riche fanns det en kökschef och under honom en köksmästare. Kökschefen var en medioker kock med konflikträdsla, osäker i det mesta. Köksmästaren däremot var ingen timid person, han valde sina egna vägar och tog gärna en strid. Ledningen hade valt dessa för att kunna styra Köksmästaren via kökschefen.
Köksmästaren var otroligt kunnig yrkesman men med pennalism och hot hela tiden. Köksmästaren kunde verkligen styra köket, lunch på Riche var ingen lek. Köket skulle levera till Riche, Teatergrillen och även till våningen ovanför. 5 dagar i vecka skickades det ut mellan 175-225 luncher av mycket hög kvalitet.
Kökschefen och köksmästaren turades om att sköta luckan, vi visste direkt hur service skulle sluta när kökschefen läste bongar. Kaos varenda dag. Blandade ihop, glömde saker, allmänt rörig och köket hamnade på efterkälken. Efter varje service frågade kökschefen samma sak!
-Vad var det som hände?
I vårt stilla sinne så tänkte vi alla samma sak, det som hände var bara att du är kass och inte klarar av ditt jobb.
När köksmästaren skötte luckan blev köket lugnt, maten for ut i en väldig fart.
MEN, det finns ett MEN, köksmästaren var galen i köket. Inget fick gå fel, allt skulle vara perfekt. Hängde inte kockar med så klev han in, styrde upp, körde över. Det small och dundrade hela tiden när han blev förbannad. Han kunde svära på åtminstone 4 språk så att alla förstod vad som gällde. Vid ett tillfälle när han tröttnat på en servitör sliter han tag i honom, drar in honom i luckan och frågar om han vill ha stryk. Ett annat tillfälle så är han inte nöjd med vad en kock har åstadkommit på tallriken när gästen skickar tillbaka den till köket. Köksmästaren tar då tallriken och kastar den mot bröstet på kocken. Sås och allt annat hamnar på kockrocken varpå köksmästaren utbrister, - Nu kan du byta om och gå hem!
Dessa historier kom dagligdags, gjordes det fel blev man tillrätta visad. Gjordes det samma fel så blev det riktigt hårt. I ärlighetens namn så bekom det mig inte så mycket, det var ju så det fungerade. Det var ju så jag haft det sedan 1993. Men absolut, detta var det hårdaste jag mött. Jag minns en gång när gäst önskar mer sås. Såsen skickas ut för att komma tillbaka lika fort. Gästen var nöjd ändå. Köksmästaren tar då såssnipan och kastar den mot pelaren längst bak i köket. Såsen skvätter över pelare, golv, bänk och vägg. Jag säger då lite lagom högt,
-Det där får du städa själv! Tänker att nu får jag en utskällning efter service men köksmästaren säger hej då och går. En minut senare kommer han tillbaka och städar av sin såskaskad. Inte ett ord säger han om detta. Köksmästaren kunde verkligen laga mat, jag lärde mig otroligt mycket av honom.
Menyer från Riche
Men kontraster mellan dessa personer var stort, kaos med kökschefen och krigszon med köksmästaren. Jag led aldrig av köksmästaren men många gjorde det och slutade på grund av honom. Själv valde jag att sluta på grund av kökschefen, hans osäkerhet, okunskap att laga mat eller lösa problem gjorde att jag efter ett år valde att gå vidare. Jag hade blivit god vän med köksmästaren, trots hans vredesutbrott, hans galenskap så kunde vi prata. Jag hade ju haft samma typ av köksmästare sedan dag ett men denna var i klass med Gordon Ramsey, jag hade ju också växt upp i tuffa förhållanden hemifrån, detta var min vardag. När jag frågade köksmästaren varför han aldrig hade fått utbrott på mig så svarade han att "varför skulle jag det, du har gjort det jag bett om, har du gjort fel, blivit tillrättavisad så har du gjort rätt!"
Jag utvecklades otroligt mycket under detta år men jag lärde mig skälla på 4 språk. Jag har en mängd roliga anekdoter från det året. Hur Monica Lewinski, Madonna och många fler gästade oss. Det tar jag en annan gång.