Vid kvällens middag bröt jag nog mot det elfte budorden, - DU SKALL ICKE HAVA PARMESAN PÅ SKALDJURSPASTAN"! 

Jag lyckades dessutom säkert bryta mot fler regler när jag blandade lite spaghetti med lite mafaldine, så tråkigt när det ligger små skvättar av pasta kvar i förpackningen.  De liksom ligger och surar i skafferiet men ikväll fick de sällskap av lite räkor. Dessutom både parmesan och mozzarella! Ibland är jag olydig, civilolydnad kanske italienare kallar det! Men det skiter jag högaktningsfullt i just I kväll!


Fräste ihop lite vitlök, purjo, tomat, oregano i olivolja! Dofterna var himmelskt, änglar grät av glädje när de kände doften från spisen.


Mjukt frästes det i kopparpannan, pastan kokades i rikligt med salt, pastan kokades väldigt kort, så att den kan få gå färdigt med det som finns pannan. Pastan suger upp smaker då och blir sagolikt gott. Lite vitt vin och kapris fick koka med på slutet. Pastan lyftes varsamt över till kopparpannan, vändes runt, spädes med lite pastavatten som fick kokas in, nu var pastan perfekt kokt. 

Pastan var al dente, mozzarella delades över anrättningen, parmesan revs rikligt, några varv med pepparkvarn samt en riklig mängd god olivolja ripplades över. Middagen var nu klar. Så som vi njöt av skaldjurspastan och ost! Nu skäms jag att jag varit olydig men så gott det var! Förlåt mig alla ni som nu ser ner på mig! Ni kan kasta första stenen!