Först införskaffades tuppen Coq au vin som tyvärr togs utav höken. En ny tupp köptes, en mycket fin Orpington som fick namnet Kung Charles eftersom han kom till hönshuset samma dag som Prins Charles blev Kung Charles. Den tuppen var inte intresserad av damer, inte intresserad att vakta flocken utan mer rädd om sina fjädrar, verkligen fluff fluffkille det. Det som är viktigt i en hönsgård är ju att tuppen vaktar och tar för sig av damerna oavsett vad de tycker, #metoo har inte nått in bakom nätet på buren. Men Kung Charles hade inget behov av att fortplanta sig så ytterligare en tupp köptes.
En ståtlig tupp med lite Hedemorablandning i sig, han tog för sig direkt, satte på första bästa höna direkt, urskiljningslöst gick han igång på damer utan att fråga om lov, ett kraftigt nyp i nacken så tog han sig ett annat nyp i fjädrrdräkten i de bakre regionerna. Han vaktade flocken från första stund. Kung Charles gjorde inget anspråk alls på att vilja vara Kung i hönsgården utan han gick för sig själv och putsade sin fjäderdräkt. Nya tuppen fick namnet Paolo Roberto efter en annan slagskämpe som kanske inte heller var helt politiskt korrekt alla gånger. Tiden gick, Paolo gav sig på damerna i tid och otid och blev ledare för flocken. Däremot så var inte Kung Charles med i gruppen och en dag tog något rovdjur denna Babsanliknande tuppen. Paolo var nu ensam tupp vilket inte gjorde någon skillnad för honom.
Han hade utvecklat ett beteende som hade fått socialnämnden att kopplas in om Paolo varit mänsklig, gick inte att styra denna ungtupp, gjorde precis som han själv ville, obstinat och ingen självinsikt alls. Han började gå till attack mot oss människor, stred mot stövlar och ben. Likt den där stora killen på skolan som gillade att spöa upp de yngre varje rast bara för att han kunde så gick Paolo besynningslöst till attack på oss. En dag fick jag nog när han gav sig på mig, en planerad insats mot Paolo tog nu fart. När han kom nära så fick han ett slag i huvudet med en påk för att göra honom medvetslös, snabbt som attans fram till huggkubben, ett välriktat hugg med en nyslipad yxa så hade skarprättaren (jag) skiljt huvudet från kroppen. Nu var det bara den så viktiga slaktarsupen ur det höga glaset som skulle inmundigats om det inte vore för att fanskapet började flaxa. Chockad som jag var av att dräpa Paolo så tappar jag honom. Han flaxar, studsar ner för slänten för att som sista djävulskap studsa mot den vita dörren, inte en gång utan två blodiga smällar mot källardörren.
Det var dags att plocka ur honom med skakiga händer innan slaktarsup svaldes ner, den smakade inte lika bra som den brukar göra. Detta hände i vintras och Paolo har legat i frysen till nu.
Jag har aldrig ätit eller tillagat en tupp! Jag har lagat Coq au vin många gånger men då på kyckling, men Coq betyder tupp och det är liten tillgång på tupp i den lokala livsmedelsbutiken. Så jag läste noga på kring tupp och dess tillagning, de kräver längre tillagning än kyckling trots att Paolo bara blev knappt 8 månader så hade hans kött blivit mörkt och mycket hårdare än vanligt kycklingkött.
Tuppen styckade upp i mindre bitar, vändes runt i vetemjöl, bryntes på runt om. Rökt sidfläsk tärnades upp med morötter och fick gå ner i grytan, rosmarin, timjan, vitlök, lagerblad, lök tillsattes, sedan cognac och rött vin, kycklingfond som fick puttra i 40 minuter. Dofterna var fantastiskt goda men med de råvarorna så kan det inte bli annat.
Potatis kokades och stöttes ihop med en gnutta smör, middagen var nu klar, vinet öppnat och det skulle avnjutas tupp för första gången.
Det viktigaste som kock är att smaka på det man lagar. Jag lovar att jag smakade på såsen, cognac, vin och potatis när jag lagade men missade att smaka tuppen. Första gången som jag tillagar tupp, jag läste på, 30-40 min fick den koka med i grytan. Seg som faan måste jag erkänna, ja låret i varje fall. Bröstet fungerade men hade behövt en rejäl stund till. Inte ens nu kunde Paolo Roberto vara foglig men god blev han och det är absolut inte sista tuppen jag tillagar. Så får ni chansen att köpa en slaktad tupp så gör det, helt annorlunda i smak och konsistens. Nu kanske någon vegetarian tycker det är makabert men för mig så känns det rätt. Hönsen föds upp med bra djurhållning, de får gå ute och sprätta och lever ett fantastiskt bra liv, detta är så som jag tycker är bra mat.