Igår kväll satte jag en deg för att kalljäsa över natten, satte degen bara för att jag kunde men jag ville ju ha ett gott bröd dessutom. Ett bröd bakat på härligt mjöl som ges ordentligt med tid att jäsa smakar helt fantastiskt gott. Det blommar ut med rumstempererat smör, kaviar och toppas med färsk gurka. Så gott när brödet är ljummet att klena på rejält med smör som smälter in i brödets porer.
Gjutjärnsspisen i köket brann och värmde så behagligt, på den spisen stod den nyss från Erikshjälpen inköpta kaffepannan på elden. Så härligt primitivt att dra bort några ringar från spisen och ställa dit kaffehurran med kokkaffe i och vänta in att det kokar upp. Måste nog säga att det är tiofalt mycket godare med kokkaffe än den bryggda varianten. Dagen startade med en kopp kokkaffe och nybakat bröd med smör, inte sånt margarin utan smör, så gott!
Senare till lunch så fick den primitiva elden från gjutjärnsspisen hjälpa oss med att steka fläsket, koka potatis och gräddstuva spetskålen.
Tänk att några dagars ledighet ger mig abstinens att få laga mat, det liksom kliar i fingrarna att inte få skära, steka eller brässera. Glädjen att bearbeta deg till färdig limpa är enorm, att krydda upp kålen med muskotnöt som frästs lätt med socker, lite vetemjöl som pudras över och sedan lite grädde får ögonen att tåras av den glädjen. Potatis som fått koka i ordentligt saltat vatten, en klick julsenap på sidan av tallriken med en mörk lättöl i glaset. Det enda som saknades var en liten byxljummen rackabajsare i ett högt glas, det hade fullgjort denna lunch!
Nu kanske inte mina små tjejer uppskatta vår lunch lika väl som jag men de lär sig varje fall vad husmanskost är.
Allt detta på en gammal gjutjärnsspis med en begagnad kaffepanna en helt vanlig fredag. Det är återvinning av både tid, lust och en kaffepanna.