August Strindberg 
 
Biff Strindberg, har ni ätit en biff Strindberg? En klassiker på svenska restauranger förr i tiden. Utan att ha helt torrt på fötter så tror jag historien var som så att August Strindberg åt en steak i Tyskland som liknade det vi i dag kallar biff Strindberg. August fann den så god att han väl hemma i Stockholm bad köksmästaren på Tre remmare att laga till en biff enligt Herr Strindbergs önskan. Det märkliga är att det en i dag går att beställa en steak Strindberg i Tyskland. Under tiden som Östtyskland existerade kunde man beställa denna steak men deras "sanning" var att denne Strindberg var av rysk härkomst precis som allt annat som var av god kvalitet i Östtyskland vid den här tiden. 
 
 
Jag tillagade min första Biff Strindberg på Operakällaren 1999, då gjorde vi den på oxfilé, sagolikt god minns jag. Genom åren har den funnits på menyer vid några tillfällen då jag haft möjligheten att sätta upp rätten. Så när jag vandrade in i livsmedelsbutiken och hittar lövbiff till ett schysst pris så föll tankar till biff Strindberg. Visst, jag vet att det är fel, ska vara biff men jag är inte sämre än att jag kan göra fel för att bli rätt gott ändå!
 
 
Så i detta fall av fel så klickades det ut en kräm på 2 sorters senap, dijon samt min egna julsenap, rejält med fint skuren lök som frästs mjuk i smör, blandad med lite vetemjöl. Saltade och pepprade båda sidor.
 
 
 
Köttet veks ihop, vändes i vetemjöl för att stekas i olja, efter en stund klickades det i en "gnutta" smör och östes frenetiskt. Smör har en förmåga att få maten att smaka himmelskt. 
 
 
Potatis 
 
Potatisen är tyvärr något som lämnar mycket att önska på restauranger, ofta smaklös sort som är billig istället för att ta en god sort som kostar 2 kr mer per kilo. Potatis utan salt är mest en tragisk del av tallriken utan att egentligen fylla en funktion annat än skapa mättnadskänsla. Vid ett tillfälle frågade en kvinna mig i en butik om hon skulle välja fast eller mjölig sort? Glatt svarade jag att hon skulle välja en god sort! Så enkelt det kan vara. 
 
Nog om detta, till Strindberg valde jag att råsteka Amadine, en av mina favoriter. Skuren i små tärningar stektes den på i olja, salt och jag föredrar vitpeppar ur kvarnen, vill gärna ha lite tuffare kryddning på stekt potatis. Efter en stund strösslades det ströbröd över potatis samt en "gnutta" smör, det blir lite krispigt precis som det blir vid hasselbackspotatis. Håll nu med om att potatis ackompanjerar en anrättning! Steak minut med bearnaisesås, tomatsallad utan perfekta pommes frites är ingen höjdare!
 
 
 
Lite rödvinssås med dess syrlighet ripplades runt om, vilken njutning må jag säga! Visst det är ingen Biff Strindberg men det smakar som en Biff Strindberg och det räcker gott för mig!
 
Men vill ni göra en riktigt god restaurangklassiker som Biff Strindberg så välj en skiva riktigt fin biff. Finhacka rejält med gul lök, blanda med dijon och vanlig senap samt helt ägg. Salta och peppra köttet, klicka ut blandningen på en sida, vänd den sidan i mjöl och stek enligt texten här ovan i 2 min på vardera sida. Detta är fantastiskt gott, jag förstår Johan August Strindberg att han njöt vid sitt besök i Tyskland och tog hem detta till Sverige! Han lär inte ha varit duktig på att laga mat men äta tycks han ha varit! Undrar om Strindberg serverade detta till Verner von Heidenstam på Övralid om han besökte sin vän på denna underbara plats! När åt ni en Biff Strindberg för första gången eller den senaste för den delen?