Jag har under de flesta åren som kock stått rakryggad och hållt fanan högt för att inte ta genvägar. Försökt att lära mig vad kvalitet innebär med råvaror och förädla dem på bästa sätt. Genvägar är ju som alla vet en senväg. Men oj så jag har sjunkit känner jag. Allt blev till en lögn.
 
 
Pizza som jag verkligen älskar är 3 viktiga saker, bra deg, god tomatsås och bra ost, thats it! Men sen kommer en viktig detalj, ugnen, värmen på ugnen ska vara så hög att pizzan är klar på minuten. Det som ligger på utöver detta är en smaksak. Bra råvaror ska det vara, burkananas går bort, borde ge fängelse, även för bearnaisesås, banan, isbergssallad, pommes och en hel del andra grejer som definitivt inte FÅR finnas på pizza. Jag kanske ändrar mig, på det också efter detta när jag ändå bara ljuger.
 
För vad har hänt, jag tog en genväg igår som jag faktiskt varit nyfiken på. Det finns såna färdiga pizzakit, de är verkligen inte roliga. Jo, en sak kan vara roliga med dem, det är när degen ligger i ett rör och när röret öppnas så poppar degen ut, det är roligt, sen går det över. Pizzakit funkar när barnen vill slabba ihop sin pizza en fredagskväll. Det kan vara rätt segt att dra igång en pizzadeg som ska jäsa några dygn när barn vill baka pizza, NU!
Så därför var jag nyfiken på Liba bröd. Skulle det fungera att slänga ihop pizza på det som snabbmat eller inte i en enkel hemmaugn?
 
 
Utan att tumma på 2 av de 3 viktiga faktorer för en bra pizza så testades detta. Ugnen sattes på max, 275 grader. Nu jädrar skulle det bakas pizza.
 
 
Krossade tomater som mixades med vitlök, oregano, olivolja, salt, peppar och en gnutta socker. Socker tar jag för att få bort den metalliska syran som jag upplever från burktomater.
 
Gul lök som skivas tunt som får en nypa örtsalt över sig så den mjukas upp i både smak och konsistens. Mozzarella och parmesan som revs. Ogräspesto, sardiner, kapris, parmaskinka, tomater och mer därtill förberedes. Nu var det tid att göra "pizza", barn och gäster fick själva bestämma sin pizza. Min dotter Signe-Tillisch önskade ananas, det gick fetbort, där gick min gräns i detta fuskande, så mycket klarade jag inte av att ljuga för mig själv. Salami fick det bli med tomater och paprika. 
 
Jag drog ihop pizza i hemmaugnen med libabröd, 275 grader och vet ni vad? Det blev så mycket bättre än pizzakit, ja faktiskt bättre än vad vissa pizzerior i vår lilla stad kan erbjuda. 
 
 
Jag är nyfiken av mig, jag är stolt över mitt yrkesval och vill stå för kvalitet men även ibland fuskar jag. Många kalla burkar med ravioli, bullens pilsnerkorv, vita bönor har avnjutits efter kvällsservice, där tankar kring arbetet har snurrat runt, så fuska kan jag. 
 
 
Det går inte att jämföra dessa "pizzor" med riktiga pizzor, absolut inte men jag kommer faktiskt fortsätta med dem när jag gör pizza hemma i vanlig ugn.
 
Men med förhoppning så muras det en pizzaugn ute på gården där det ska eldas med ved till 450 grader, degar som tar dagar att åstadkomma och kunskaper förfinas till perfektion för pizza är hantverk som inte får fuskas bort. Byns första pizzeria kanske öppnas men utan ananas i så fall! Så mycket kan jag inte ljuga!