Genom åren har många sneglat ner i min korg i livsmedelsbutiker med frågan, äter du det där eller behöver du köpa sån där tidning? Då handlar det inte om såna tidningar med lättklädda damer utan matlagning med gastronomiska (matporr) bilder och recept, ja jag måste köpa dem! De ger så mycket inspiration och njutning. Redan när jag öppnar ett nytt magasin så kollar jag efter när nästa nummer kommer så jag vet hur länge jag måste längta till nästa utgåva! Mat är inte bara ett födoämne för mig utan sann glädje, en inre tillfredsställelse. Eller som Povel Ramel sa, -"Som en hel cirkus gick in i munnen" när han den 5 maj 1998 åt på Stallmästargården tillsammans med Werner Vögeli och ett gäng andra.
 
Efter att ha gjort ett arbetspass är jag sällan hungrig, inte sugen, vill knappt ta en sked till för avsmakning eftersom jag smakat mig igenom ett helt arbetspass. Har man stått och gjort 100 portioner med fantastiska köttbullar med gräddsås, rårörda lingon och potatispuré så har man smakat på den råa färsen, gjort stekprov och testat den, smakat gräddsås minst 10 gånger, känt på lingonens beska, syra och sötma, avnjutit potatispurén med rejäl glädje. Kastat in en köttbulle av bara farten så är åtminstone inte jag sugen på en tallrik med köttbullar efter det arbetspasset. 
 
Så efter att lämnat restaurangen så kommer suget, hungern börjar sätta in och då är bensinmackens korvar så goda, stark senap och så lite rostad lök på det. Gudars skymning så gott, gärna en läsk till det. Pucko har jag aldrig förstått mig på, chokladdryck och korv? Oboy dricker man till sirapslimpa med ost och saltgurka! 
 
Men ravioli, kall ravioli direkt ur burken, jädrar i min lilla låda så gott det är efter ett kvällspass, ju billigare desto bättre, 5 % kött eller 8 % är lite skitsamma när det gäller burkmat. Det "högre" kötthaltet är dubbelt så dyrt men absolut inte dubbelt så gott. Eller som det står på just denna burk, bra kvalité utan extra finess!
 
Lite chili i burken som rörs om, slevar in med sked, sköljs ner med en folköl, samtidigt som jag läser text tv, det är ren njutning för mig! Då är jag mätt och belåten. Känns inte som att man vill ställa sig och koka pepparrots kött kl 23 på kvällen efter 14 timmars pass i ett älskat restaurangkök. (På den tiden när man fortfarande fick jobba vill säga). 
 
 
Jag har skrivit, tjatat tidigare om min kärlek till korvar. Det är fantastiskt roligt att veva egen korv, längtar efter att köpa en korvspruta och trycka ut korvar som sen får torka till lite innan rökning som sedan steks och läggs i ett gott bröd, åter igen med stark senap och lite rostad lök. Den rostade löken är en viktig del i korvens lite korta liv, men de trivs ihop, de lever i harmoni i hela deras äktenskap. Sen ska man absolut inte glömma lite räkmajjo, men den måste ligga mellan senapen och löken. Crunchet i löken måste finnas där, göms löken i geggan blir det inte mycket av den gastronomiska upplevelsen utan bara bukfylla. Det finns en annan butik med 4 färgglada bokstäver, de säljer härliga korvar från Tyskland, dessa köper jag ofta med lite surkål som  jag kokar upp med lagerblad, enbär och timjan. Får gärna gå med stora bitar av rökt skinka också i det koket. Riktigt god potatis och så en rejäl klick med dijonsenap på tallriken, en flaska vin från Alsace sen behövs lite gott bröd till det, sen behövs det inte mycket mer i livet! Nu är det dags att koka lite mer kaffe och ta