OJ, Jag säger bara oj! Vilket härligt gensvar jag fått på mitt pop up projekt! Detta trodde jag aldrig, visst jag trodde på min idé men inte att andra skulle tro på den!
Jag såg tidigt i november 2020 att det skulle bli svårt med jobb i början av 2021 så tankar började fara runt i en halvstressad skalle över framtiden. Även utan en fruktansvärd pandemi så är inte första kvartalet den tid då det är guldrush inom restaurangbranschen utan svårt med arbetstillfällen.
Så då kom detta med att hitta en för tillfället tom restaurang som jag kunde hyra in mig i för en tid tills branschen vänder uppåt igen, för det gör den, den måste bara det! Allt för många kök står mer eller mindre tomma och tills de kan dra igång sin egen verksamhet så ville jag hyra ett kök och försöka få en inkomst. Min känsla är att i samma stund restauranger kan bedriva sin egen verksamhet så kommer jag kunna hitta en anställning. Så hjälp till självhjälp.
För mig var det en enkel ekvation, jag hyr ett tomt kök, krögaren får in en liten hyra, jag får sälja mat! Win-win situation måste jag nog säga. Min idé var solklar, lunchlådor, långkok, surdegsbröd, inläggningar, fermenteringar, allt sånt som är kul för mitt I denna bedrövelse behöver man ha kul, matlagning är kul för mig.
Sen lite annat som fredagsmys, paketet för familjen att samlas för, fredagar behöver inte bara vara taco med tradiga tillbehör. Det kan vara nu i denna pandemi som en enorm matrevolution kan ske, vi upptäcker ny maträtter, nya matkulturer. Vi kan ju vända till någonting positivt av det. Mina idéer för min pop up projekt som jag kallar för MORMOR SIGNES SKAFFERI är så många, kreativitet flödar men jag måste hejda mig, tid och utrymme sätter gränser även för mig.
Att jag trodde på min idé har jag ju nämnt redan men utan hjälp hade det inte gått. Jag har bollat idéer med vänner, tjatat hål i huvudet på andra, varit dissträ i många lägen. Utan den hjälp jag fått hade det inte blivit ett pop up kök för avhämtning, då hade inte blivit någon inkomst, ingen a-kassa ingenting, rakapparat hade åkt över huvudskullten och blivit Skalle-Per. Min ekonomi likt så många inom hotell och restaurangbranschen är nu körd i botten så för mig är detta en sån hjälp.
Jag kommer inte bli rik, jag kommer nätt och jämt gå runt på detta men självrespekt är en rikedom i sig.
Men så kom lite oväntad hjälp, flera oberoende personer och företag ville hjälpa mig genom att köpa matlådor av mig och skänka bort till behövande medmänniskor. Människor som har en betydligt värre situation än jag i samhället. Min första reaktion blev positivt då jag kunde få in intäkter men efter en kort stund såg jag något betydligt mycket större. Dessa matlådor skulle nu gå till familjer som var i stort behov av hjälp men kanske något än större, kärlek från andra medmänniskor som visade att de bryr sig i svåra tider. Tänk att så lite som en ynka matlåda som skänks bort kan ge så otroligt mycket till någon annan som kanske inte funderar på vad de ska äta för dagen utan om de kan äta för dagen. Att jag fick vara en liten bricka i detta har varit stort för mig. Att höra små solskenshistorier kring dessa matlådor som skänkts bort har värmt mig i stunden. Det enda jag gör är att sälja dem, visst jag tjänar en slant till mitt eget uppehälle men jag blir inte rik men det kommer räcka till det mest elementära just nu. Jag har inte svårt att att se hur dessa skänkta matlådor kan göra stor nytta hos många. Så när ni ser mig med långt hår just nu så vet ni varför, när det blivit kort så har jag fått ett litet överskott tack vare de som köper mina matlådor!
Så för mig blev detta en hyllning till min mormor som fick mig att vilja bli kock, det är också ren passion till matlagning som fått mig att dra igång detta projekt som är ren överlevnads instinkt. Jag älskar mat och allt kring det. Barnen pratade om nördar i morse till frukost, då förklarar jag att det är nästan som jag är på mat, just en matnörd. Lagar mat, skriver mat, målar mat och drömmer mat. Just i natt drömde jag om att jag fått följa med till kungliga slottet för att hjälpa till med ett svenskt smörgåsbord. Det var bara gamla svenska kockkändisar där, vissa döda och andra fullt levande men även de i kris i denna pandemi. Men så var det även en del franska köksmästare där, alla var nog döda numera men enorma storheter inom restaurangbranschen. Michel Roux var där och när han såg mig tog han av sig sin kockrock och skänkte den till mig. Sen vaknade jag, lycklig över den drömmen. Jag har i 28 år fått leva min dröm med matlagning som passion, som ett uttryckssätt, jag var rädd att det tog slut med pandemin. Men jag tror att det tog ett nytt tag, ett nytt uttryckssätt, början på något nytt helt enkelt.
54 år nu, 28 år har jag varit kock. Jag har under några av de åren jobbat som kock men de allra flesta åren har jag varit kock. Skillnaden? Jobba, det låter jobbigt, lite som att handgräva ett stort dike i en massa år som fylls med vatten och kallas för kanal. Absolut, den behövs men gud vad tråkigt jobb, ett jobb som ger lön men samtidigt längtar till sin golf, sin frimärkssamling, fågelskådning eller vad fritiden fylls med! Det är inte många gånger jag tyckt att kockyrket varit just jobbigt eller som vi i Östergötland säger, träligt. Det har varit skoj och glädjefyllt i nästan 28 år. Har ni haft skoj i 28 år inom ert yrke?
Så nu jädrar tar jag ny sats och i väntan på ett nytt kockjobb så kör jag MORMOR SIGNES SKAFFERI som pop up kök allt för att överleva och att få råd att klippa mig dessutom!